På årets Almedalsvecka hade jag sen tidigare prickat alla seminarier som handlade om mat och matpolitik; främst inom den offentliga sektorn. Jag besökte flera av dessa. Mitt konkreta tips till alla seminariearrangörer är: håll er till max en timme (helst 45 min), satsa på korta föredrag av kunniga och engagerade, men framför allt intressanta, föredragshållare. Och bjud för guds skull på något gott i samband med arrangemangen. Man får inte prata om mat utan att servera något gott också! Alltså mindre (långdraget) snack och mer av doft, färg, form, inspiration och upplevelse. Trots detta kom jag i kontakt med ett antal föredrag och seminarier värda att kommentera.

Det mest intressanta seminariet hade SLV lyckat arrangera under rubriken ”Bra skolmat – näringslära eller politik?”. Jag som är född med myror i benen hade inget emot att sitta längre och höra ännu mera på bl. a. Björn Grünstein, rektor på Annerstaskolan i Huddinge. Hans skola har lyckats höja trivselfaktorn genom att gå från halvfabrikatmat till att laga och baka allt i skolköket – tack vare den nya utbildade kocken som de fick anställa. Jag delar även hans åsikt om att ”matlagarna” inom den offentliga sektorn bör kallas för kockar och inget annat. De som inte känner sig trygga med att kallas för kock, bör antingen söka sig till ett annat jobb eller vidareutvecklas och utbildas. Annars finns det ingen chans att vi kan höja statusen och därmed lönerna inom branschen.

Jag blev lika inspirerad av skolkocken Linda Carlsson på Atheneskolan i Visby som dagen innan, under ett annat seminarium, berättade om att även de lagar allt från grunden och fostrar barnen att bli matsmarta och få respekt för naturens gåvor genom att äta säsongbetonat, kontinuerligt besöka bondgårdar och följa råvarornas väg från frö till färdig produkt. Ett mycket lönsamt samarbete mellan skolan och producenter; vilka även ibland sponsrar skolan med råvaror. Vidare får eleverna ofta vara med i köket och hjälpa till med matlagningen. Resultatet av att engagera eleverna och fostra dem till medvetna konsumenter har blivit barn som vågar smaka på allt och kassera väldigt lite mat.

Almedalens minst genomtänkta kommentar fälldes av ett kommunalråd som ifrågasatte sambandet mellan elevernas koncentrationsförmåga och blodsockerhalten i deras kropp. Han efterlyste forskning inom området; annars betvivlade han något sådant samband. Även om sunt förnuft borde räcka för att övertygas om ett sådant samband, kunde som tur SLV:s generaldirektör Inger Andersson presentera några befintliga forskningsresultat som klart och tydligt visade ett givet samband mellan mätt mage och högre prestation i skolan. Gud bevare invånarna i den kommun där detta kommunalråd är ansvarig för skolfrågorna!

Bästa initiativet och PR-kuppen kom från Kost&Näring som i flera dagar på ett mycket centralt läge i Almedalen serverade hemlagad skolmat för bara 15 kronor. Jättesynd att jag inte en enda dag lyckades komma i tid för att avnjuta måltiden. Tänk om även PRO kunde ha varit lika smarta och demonstrerat och bjudit på mat som kan och bör serveras inom äldreboende, under Almedalen – eller vid andra tillfällen för den delen – istället för att bara högljutt visa upp sig inför varje riksdagsval och kräva sänkta skatter för sina (lite yngre och piggare) medlemmar.

Den mest förvirrade frågan för mig och många andra seminariebesökare blev dock lagen om offentlig upphandling och komplexiteten med den. Vissa s.k. experter på ena seminariet uppmanade kommuner att i sin upphandling prioritera lokala producenter genom att utforma sin kravspecifikation på ett sätt som även tog hänsyn till bl. a. miljö, matkvalitet och djurskydd. Samtidigt fick man på andra seminarier, från ett engagerat kommunalråd som just har gjort detta och (enligt sin mening) följt regelverket till punkt och pricka, höra att de har nyligen blivit fällda av domstol! En sak fick jag dock klart för mig, nämligen att i den här frågan är det inte i första hand politiker och tjänstemän som är fega och okunniga utan det verkar som om det finns oklarheter i svensk lagstiftning. Med hänsyn till vad jag hörde under dessa seminarier, framstår det som att de svenska domstolarna tolkar regelverket på ett annat sätt än många andra europeiska domstolar.

Jag ser redan nu fram emot nästa års Almedal!

Maria Masoomi
http://www.masoomi.se/